ΓΥΡΩ-ΓΥΡΩ. Uppgiften var att rita ett kulturellt center i Atens förort Ano Patisia.
   Min arbetspartner Georgina Kakali och jag hade från projektets början en idé om hur vi ville ta oss an det nya projektet. Vi ville vara kompromisslösa och djärva i vår process, vi ville arbeta på ett oberäkneligt sätt, skjuta från höften tills conceptet satt.
   Vi prövade oss fram och till slut hittade vi något som vi ville arbeta vidare med. Conceptet landade i ett organiskt formspråk uppbyggt av oregelbundna splines dvs. krumma polylines. I plan arbetade vi med “στομάχια” magar och “έντερα” tarmar. En så kallad mage var en paus, en central plats där man lätt kunde ta sig till diverse andra funktioner och tarmarna kopplade samman dessa magar/pauser. Tanken är att de två komponenterna tillsammans skapar ett flöde genom rummen där även färdstreckorna dvs. korridorer är så pass attraktiva att även skapar ett starkt intryck. Centralt placerad i huset är en lanternin, öppet från cafeet på bottenvåningen, genom alla plan, ända upp mot himmelen och Atensolen.

Nätet av magar och tarmar kopplas ihop i det vertikala planet av vad vi kallade för “βόλτα”, dvs. promenaden på svenska. Promenaden är ett utvändigt stråk som genomgående för en igenom hela byggnaden plan för plan upp och sedan hela vägen ner igen och ut.
   Promenaden var tänkt att både fungera som den dominanta éntrevägen in i byggnaden och som en typ av arkitektoniskt inbyggd guide, den som gick igenom hela “βόλτα”, från början till slut, fick genom fönsterna skymta verksamheten där inne och förhoppningsvis väcks då intresse och nyfikenhet av den inblicken. Därav projektets namn, Γύρω-γύρω. Ordet giro (γύρω) beskriver något som går runt i en loop.
   Byggnaden innehåller följande: kafé, bar, restaurang, en stor amfiteater, bibliotek, datorsal, läsrum, studierum, seminarierum, textilworkshop, träverkstad, co-work space utställningsrum och högst upp i byggnaden har vi ett oprogrammerat rum som vi kallar för “room with multiple uses” på engelska, dvs. allrum på svenska. Tanken att de boende i området ska fylla allrummet med vad de själva önskar, allt från festtillställningar till poesiuppläsningar.
   Förhoppningen är att de boende i området ska känna sig stolta och välkomnade av byggnaden och att den mentala tröskeln att gå in (och börja nyttja lokalerna) ska vara låg. En lättillgänglig och lekfull byggnad som både syns och hörs - ett självklart epicenter i förorten Ano Patisia.